drar upp gamla sår,river och sliter.
Jag trodde på dig,jag trodde att du var äkta,
Jag trodde verkligen att det kunde bli ett vi igen,
Du säger att du börjar gilla mig,farligt mycket,Du säger att jag är vacker & söt,Du får mig att känna mig speciell,du..
du får mig att känna mig utvald,att det är mig du vill va med,att det är mig du vill kyssa,krama, hålla om.
Jag trodde på dig,det gjorde jag verkligen.
Dina ord och handlingar gjorde så att jag låg på topp,Jag mådde bra,Jag vet lycklig.
Du sa att du ville vänta och se,ta det lugnt,se vad som hände.Jag tyckte det lät bra, men istället går du och kärar ner dig i någon annan ?
vafan är det för jävla sätt ?
Fattar du inte att vi pratade om att det kanske kunde bli ett vi ?
Vi ville ju bara inte stressa.
Jag känner mig bara så tom,
även om vi inte " hade något" så var det ändå något vi hade,Det kan du inte förneka.
Jag tror inte att jag fattade hur mkt jag gillade dig förrens nu när du gled iväg mellan mina fingrar,Jag kunde ha fått dig..du kunde varit min.
Är det vem jag tror att det är?
SvaraRadera