rädd

Måste bara skriva av mig.
Bryr mig inte ett piss om ni tycker att jag är patetisk eller emo.

Det känns som om jag står i ett rum fullt med människor och skriker så högt tills mina lungor inte klara mer,ingen reagerar. Det är inte ens någon som tittar upp,alla fortsätter med sitt egna. Dom skrattar och har det trevligt medens jag står där och kippar efter luft.
Jag har så otroligt mycket gråt inom mig,jag vet inte var det kommer ifrån,men det känns som om det har hänt så mycket på så kort tid. Det känns som om så fort jag öppnar munnen för att säga något så kommer tårarna att rulla ner för mina kinder.

Jag känner mig så otroligt ensam,fastän jag har så otroligt många omkring mig.
Det känns som om dom tittar,fast dom ser inte. Alla känslor bara river och sliter inom mig,allting bara snurrar och jag vet varken ut eller in. Jag trodde att jag mådde bra,att allting var på topp. Men jag antar att jag bara lurade mig själv? Jag mår illa varje gång jag ser mig i spegeln,Tårarna kommer upp i halsen och jag måste svälja flera gånger för att inte börja gråta.
Jag blir nästan rädd för mig själv,jag brukar aldrig va såhär annars. Jag frågar mig själv vad det är,men vet inte ens själv vad svaret är.

Jag försöker att tänka klart,skjuta undan alla dom dära tankarna. Men det är svårt,för det är alltid något som påminner mig om det. Jag fastnar i tankarna och försöker ta mig loss.
Smärtan dunkar i hjärtat och jag får en jobbigt klump i magen,jag blir förvirrad. Jag känner mig rädd,kall,tom,ensam,bortglömd.


Nej,jag vill inte ha ert medlidande och jag ber er inte förstå.


[ Jag vet att jag kan vara svår att förstå och sånt,men..jag är väl åtminstone värt något ? ]

Det finns personer som jag skulle kunna göra allt för.
Ni vet vilka ni är.